Rundresa del två

MAMALLAPURAM

Efter en natts förvånansvärt god sömn på de blå galonbritsarna i tåget passerade vi Chennai och åkte direkt vidare ner på östkusten till Mamallapuram. I denna fiskestad som i Lonely planet beskrivs som ”kingdom of Backpackistan” finns flera platser med imponerade tempel och stenmonument huggna ur ett enda stycke berg, för 1400 år sedan. Det kryllar även av nutida stenhuggare som kränger sin alster, allt från små amuletter till stora statyer av människor och djur i naturlig storlek. Jag passade på att gå på yogaklass klockan sex på morgonen innan solen gick upp, så, nu har jag gjort det.

PONDICHERRY

Från Mamallapuram tog vi bussen vidare söderut. Den skulle inte alls vara full nej, nej och gott om plats för väskan, ja då… Den var proppfull och hatthyllan för bagage hade inte en chans att svälja våra väskor, så vi fick stå. Jag höll i mig krampaktigt i svängarna av rädsla för att ramla ut genom ingången som saknade dörr. Väl framme i det franskpräglade Pondicherry tog vi in på French villa på Rue de Suffren. Staden kändes väldigt europeisk, och ovanligt ren!

Vi strosade runt och tittade på de gamla husen, hälsade på en stackars elefant som stod kedjad utanför ett tempel och var helig, och åt en god middag under stjärnorna på en takservering.

MADURAI

Med tåg tuffade vi vidare en bra bit inåt landet till en av Tamil Nadus äldsta städer Madurai. Hit kommer horder med framförallt inhemska turister för att se det enorma tempelkomplexet Meenakshi Amman som i sin nuvarande form är främst byggt på 1600-talet. Området är 18 hektar stort med 12 magnifika upp till 52 meter höga torn med färgglada figurutsmyckningar. Besökarna kommer för att be och offra till gudarna. Flera statyer var helt täckta med mjöl, smör, blommor, färg och annat och utanför är det en väldig kommers med offergåvor, och krimskrams.



De tusen pelarnas sal



Vi besökte Gandhimuseet som hade en tankeväckande utställning om britternas herravälde. Européer fick döda indier utan att behöva ange något skäl! Och så sent som i början av förra seklet antog man en lag som sade att indier kunde kastas i fängelse utan rättegång. I arbetsläger fick de arbeta gratis under hot om spöstraff till döds. De löner som gavs i andra fall bestod främst av skatter man drivit in av folket. Gandhi förde en beundransvärd kamp!



Gandhis glajjor



Det bästa med Madurai var nästan rymdbaren Apollo på vårt hotell, spaciga drinkar, blinkande lampor och en instrumentpanel med ljusknappar.

KANYAKUMARI

Indiens sydligaste spets fick en andra chans. Nu var vädret vackert och vi kunde se solnedgången och alla turister badandes med kläderna på. Från hotellrummet skulle vi även kunna se soluppgången men tyvärr var det mulet morgonen därpå. Däremot hade vi utsikt mot en stor katolsk kyrka som var helt inklädd i blinkade julbelysning. Gandhi har förärats en sagolik byggnad i Kanyakumari, den är rosa med ett hål i taket där solen lyser in varje år på hans födelsedag.



Gandhi memorial



VARKALA

Vidare norrut passerade vi ”gå” (Kovalam) i en Ambassadortaxi och cirkeln var sluten. Vi åkte dock ytterligare en och en halv timme norrut till Varkala. Där bodde vi en natt i en stuga byggd av bambu och kokos på fridfulla Odayam beach. Havsbris och hängmatta och färgglada drinkar bland alla turister på North cliff, en kvarts promenad söderut.

Nu är vi tillbaka i Kovalam för tre slappa dagar på Lighthouse beach. Jag ska äta indisk mat tills det kommer ut genom öronen, och bada. Sen kommer vi hem och firar jul! Det ska bli kul att ses igen!

Resa

Nu har vi haft två veckor semester och rest en bra bit. I IT-staden Bengaluru har vi antligen fått fatt i ett internetcafe så här kommer lite uppdatering.
Innan avresa från Kovalam blev vi hembjudna till Leila och hennes mamma (de städade vårt hus i Kovalam). De hade lagat fantastiska mängder fisk och musslor som serverades på bananblad. Tim och jag som är vegetarianer kände oss ordentligt bortskämda då vi tackade nej, men fick dricka två kokosnötter istället. De plockade in ett bord i sitt enkla hus (utan andra mobler i princip). Det var bara vi som satt vid bordet och hela släkten tittade pa! Fantastik gästfrihet!

KOCHI

Resan gick forst norrut langs kusten till Kochi. Dar bodde vi pa anrika Grand hotel med till synes intakt inredning fran sextiotalet! Gamla stadsdelarna i Fort Cochin har många gamla fina byggnader i europeisk stil, judiska kvarter med en synagoga och det de kanske ar mest känt för, kinesiska fiskenat i stora träramar längs strandkanten.

.
Det fanns inte mycket uteserveringar men till slut hittade vi ett klassiskt ölhak nere vid hamnen där folk (indiska män) satt och nickade till. Vi sttuderade dem och de stora rostiga skorvarna till fartyg som tuffade förbi.

PARAMBIKULAM

Fran Kochi, gick tagresan vidare inåt landet till den rätt trista staden Coimbatore. På hotellet Annapooorna, kunde vi dock frossa i fantastisk mat från deras vegetariska restaurang som dessutom kunde fås med kall ol via roomservice mot en kostnad på ett par tior! Roomservice ringde sedan till vår telefon på rummet och fragade om vi ville ha fler öl! Ja tack! Mitt emot fanns en butik om sålde jattegoda snacks i alla dess former över disk. Ingen risk att vi tappar vikt pa den har resan...

Utsikt från rum 501 på Annapoorna

Fran Coimbatore åkte vi till natureservatet Parambikulam, dar vi stannade tva nätter. Första natten sov vi i tält fullt utrustat med dusch och vattenklosett! I grupp åkte vi bambuflotte och vandrade kortare strackor i reservatet.



Guiden försöker dra ut en stor ödla genom att dra den i svansen


Dag två var vi själva med guide och tre till killar som hjälpte till och fixade lite av varje. Vi vandrade till en stuga i reservatet dar vi övernattade. Den låg i en stor grönskande glänta med en liten sjö dit djuren gick for att beta och dricka vatten.

Vi sag mycket apor (makaker och langur), buffelliknande gaur, hjortar (prickiga och skällande), papegojor, påfåglar, vilda höns (som såg ut som präktiga påsktuppar), elefanter (fantastiska djur) och dagsfärska spar av tigern som vi horde morra i skymningen! Guiden trodde att tigern var ett hundratal meter bort sa vi smög ut men fick tyvärr inte se den. Kanske lika bra da det kandes lite läskigt. Elefanten ar nog farligare, det är inte helt ovanligt att den dödar manniskor. Runt stugan hade de gravt en vallgrav for att halla dem pa avstånd! På natten hade vi sällskap av en stor råtta med stora ögon som var ute efter vara mariekex!

MUNNAR

Efter en skrämmande färd med lokalbussen utför backarna i hårnålskurvor bestämde vi oss for att ta taxi istallet för sex timmar skramlig buss när vi reste vidare till teodlingarna och bergen i vackra Munnar. En dag vandrade vi i bergen.  Det var klart och soligt väder, luften frisk och sval som i fjällen (väldigt skönt som omväxling till alla avgaser och rök från sopbränning). Otroligt imponerande vyer fran 2100 m.ö.h när vi stannade för frukostrast. Passande nog var det en elefantfamilj som tog en paus nedanför oss samtidigt. De lade sig ner som stora grå stenbumlingar, något som guiden aldrig sett tidigare! Först trodde vi att de var sjuka, men de verkade bara vila.

Nedför berget gick vi genom teplantagen och kryddodlingar med nejlika, kardemumma, peppar, muskot, kanel, vanilj, ingefara och andra exotiska grodor som kaffe, citroner och ananas.

Lilleputt-Tim i kardemummaodlingarna

OOTY

Efter ytterliggare ett stopp i Coimbatore och en natt pa hotell Anapoorna (med room service och påfyllning av sncksförradet) åkte vi till Malpetty för att ta den gamla smalspårsjärnvägen upp till den av britterna anlagda bergsstationen Ooty. Varje halvtimme fick vi stanna for att fylla pa vatten till ångloket! Väldigt charmigt. Atmosfären stördes lite av de indiska män i 25-års åldern som vrålade, klappade händerna och skrålade som om det vore en fotbollsmatch! Mycket märkligt. och de drack bara te.

Ooty användes som sommarresidens av den brittiska sociteten och många gamla byggnader är kvar. Vi bodde äckligt lyxigt pa Kings cliff med utsikt över stan. Drack te och åt Ootys berömda choklad i trädgården som var prunkande med pelargoner, penseer och välklippta buskar. Da det blev kyligt på kvällen myste vi med lokalt portvin framför den öppna spisen på rummet.  Frukostbuffen serverades i växthuset.

Utsikt från rummet över Ooty

MYSORE

Vi tog bussen vidare nordost till Karnataka och Mysore. Har nedgraderade vi oss till ett ordentligt inrökt rum pa hotell Myora Residency. Nar vi åkte in i stan var det magnifiika Mysore palace upplyst av tiotusentals lampor, det var en sagolik syn! Tyvärr sker det bara en timme i veckan, så när vi kom dit med kamera var det släckt!

Vi bokade in oss pa en hysterisk tolvtimmars sightseeing tur i minibuss med femton stopp varav ett var palatset. Det var otroligt pråligt med väggmålningar och utsmyckningar i guld, silver och elfenben. Renoverat av en britt for 4,5 miljoner Rupies stod det fardigt 1912. Tyvärr hann vi inte se så mycket av det då vi skulle stressa vidare till ett sunkigt vaxkabinett och musikmuseum (?), där dockorna såg värre ut an skyltdockor och utställningen var mycket tveksam. Keyboard och gulnade telefoner i plast fran nittiotalet i monter! Varför?

 Grand finale på vår tur var Bridavan gardens där hundratals människor samlas for att se ett ljud och ljussatt vattenspel till bollywoodmusik. Folk jublade och filmade med sina mobiler. Vi åt popcorn och förstod inte riktigt grejen.

BANGALORE

Nu ar vi som sagt i IT-meckat Bangalore. Nattlivet skall vara spektakulärt. Vi tog ett par drinkar i en bar pa trettonde våningen och pa Hard rock cafe i de hippaste kvarteren, men mer än sa blev det inte då de stänger kl 23! T.o.m. Eskilstuna kan bättre. Men det ar modern och kanns som vilken vasterlandsk stad som helst pa många ställen. Höghus, stora shoppinggallerior och många snabbmatstallen och caféer med kaffe i pappersmuggar. Indiska kvinnor i jeans och kort hår som vi inte sett mycket av tidigare.

Nu ska vi snart hoppa pa nattåget till ostkusten och Chennai! Först ska vi se om vi hittar ytterliggare en bar, "Beach" där det utlovas att man skall få sand mellan tårna, och gratis dricka¨som tjej på onsdagar, det kanske är nat!

Neyyar dam

Lördag morgon var det tidig uppstigning och färd mot Neyyar dam och Kappukadu. Lokalbuss till Trivandrum och busstationen  där vi fick veta att bussarna inte alls gick varje timme som det stod i guideboken utan nästa gick om 6 timmar. Vi blev visade till en tom buss som skulle ta oss till Kattakada där vi kunde byta linje.


Efter en halvtimme brummade bussen igång och blev snart full med folk. En timme senare var vi framme och för 200 Rs fick vi en rickshaw vidare. Vi blev avsläppta vid ett stort yoga ashram. Vi frågade oss vidare och fick ta ännu en rickshaw för 300 Rs innan vi kom till Kappukadu elephant rehabilitation center där det bor fyra elefanter som verkar bli väl omhändertagna.

De blir skrubbade med kokosnötsskal och matade med bananer.

I biljetten ingick en obligatorisk turridning, ungefär som ponnyridning på Torshälla marknad fast med jättestor häst.

 Neyyar dammen är 56 m hög, här ovan är bron över.

Vi passerade nedanför i vår ilfärd i rickshaw på väg till safari parken.

I safariparkens biljett ingick en båttur till lejonpark, rådjurspark och Steve Irwin krokodilcenter, tyvärr var det sistnämnda riktigt miserabelt. Krokodilerna hade små betongpooler.

Lejonen såg ut att må riktigt bra! Vi åkte omkring i en liten buss och spanade på dem. Passande nog passade vi på att äta och ta ett par öl på Hotel Safaris takterass i Trivandrum innan busfärden hem.

Nu är det dags att sova. Imorn blir det tidig morgon för att se om vi kan se morgonträningspassen i kampsporten kalaripayattu. God natt!

Bilden är nån annans

Tim och Vizhinjam

Äntligen är han här min kärlek Tim! Det är härliga tider!

Den här veckan har vi varit placerade i primärvården på ett Community Health Center i den lilla fiskebyn Vizhinjam någon kilometer söder om Kovalam.


Vizhinjam är fattigt jämfört med Kovalam. Många bor i väldigt enkla hus med väggar och tak av flätad kokos och pressenningar.

Fiske är huvudutkomsten och liksom i Kovalam används fortfarande gamla fisketekniker och en slags kanoter där man knyter ihop lätta trästockar med rep eller kokosfibrer. Efter att de använts tar man isär båten och låter den torka i solen.

Getterna verkar hjälpa till att hålla rent båtstockarna. Man har även andra större fiskebåtar men de flesta stakas eller ros fram då utombordsmotorer är väldigt dyrt.

Hamnen i Vizhinjam flankeras av en stor gul moské i norr och en pampig katolsk kyrka i söder. Mitt emellan ligger en stor polisstation. Tyvärr har det varit en hel del motsättningar här mellan de religiösa grupperna.

På hälsocentralen som har 120000 invånare i sitt upptagningsområde, har man jämt göra. Arbetet handlar mycket om prevention, men man har också en avdelning med ett tjugotal platser där patienter vårdas för alla möjliga åkommor bl.a. frakturer, feber och diabetes. Varje onsdag är det vaccinationsmottagning, i hela Indien!

De har inte riktigt haft tid med oss, men idag fick vi följa med en mycket trevlig hälsoarbetare på hembesök till fots. Ambitionen är att besöka varje hushåll årligen och det sker utan förvarning. Tillsammans med sjuksköterska och socialarbetare kartlägger man familjerna och deras hälsotillstånd. Man hör efter om barnen blivit vaccinerade. Vid behov ges rådgivning om t ex kost och preventivmedel. Vissa prover för t ex infektionssjukdomar kan tas i hemmet. Gården inspekteras och man informerar om att vända kärl uppochner för att undvika att vatten står i dem då det kan bli ett tillhåll för mygglarver som kan sprida sjukdomar framförallt denguefeber.

På promenad hem från Vizhinjam hittade vi till det lilla kontoret för miljöorganisationen Thanal, "Zero Waste Kovalam". Det gjorde oss glada och vi shoppade loss i deras lilla butik. Vi hittade bl a en lampskärm. Jag bar den på huvudet som om jag aldrig gjort annat.

Det är så kul att Tim är här! Vi frossar i all god vegetarisk mat som finns här. Här ska han hugga in på gobi masala (blomkålscurry) och fried tomatoes, med chapathibröd och jeera rice (spiskumminris) på restaurang Floras uppe vid junction.

Igår försökte jag mig på att steka indiska dosas, ett slags syrad pannkaka med linsmjöl. De blev inte som på restaurang, men helt okej. Vi fuskade med lite ägg. Nedan ser ni mannen på gatan som vi köper ägg av. Väldigt närproducerat. Hönorna pickar överallt.